Obehövd

Från att ha varit den som visste.
Den som kunde och förstod
Den som tröstade och fanns där
Och som skrattade och log

Plötsligt är det borta
Man behövs inte alls
Inga pratstunder i natten
Ingen arm om sin hals

De små har blivit stora
Precis som det ska va
De klarar sig snart själva
Så nåt gjorde jag bra

Men även den jag fanns för
Har hittat någon ny
Det är helt rätt och riktigt
Nu något nytt ska gry

Men i mitt hjärta faller
En skymning kall och grå
När ingen mer behöver mig
Vad blir det av mig då?